God morgon på er denna söndag 3- e advent och inte långt kvar till julafton. När jag var tonåring hade jag inga problem med att hålla vikten eftersom jag spelade fotboll och var ute och joggade. Jag var aktiv och rörde mig mycket. Jag har dock alltid haft problem med att sätta gränser för mitt ätande då jag oftast känt mig sugen på något eller hungrig. Jag kunde rycka i kylskåps dörren otaliga gånger per dag, eller öppna skafferiet bara för att kolla om det fanns något gott.
Sen fick jag fruktansvärda smärtor i ryggen, vilket resulterade i mängder av smärtstillande läkemedel och jag låg i sängen el på soffan. Hade ont och tröst åt, diagnosen på min onda rygg. Diskbråck och jag lärde mig leva med smärtan, gick upp mer och mer i vikt då jag inte kunde röra mig ordentligt samt att jag åt för att döva smärtan.
Det roliga är att jag inte såg hur stor jag blivit utan kände mig fortfarande som samma gamla vanliga A-K, det var meningen att jag skulle stel opereras i ryggen. Men som tur var blev det bättre efter graviditeten med Julia. Nu har jag i lite mer än ett års tid kämpat med att gå ner i vikt, känner mig riktigt glad över vad jag åstadkommit då det inte alltid är så lätt. Så här bjuder jag på en före bild då jag vägde nästan 80 kg till mina 166 cm i längd. Nu är jag nere i 68 kg och det är några kg till som ska bort. :)
Men jag kämpar vidare & till alla er där ute som lyckas gå ner i vikt, komma i gång att träna eller bara får en ny start i livet. Ni är fantastiska, bra kämpat!