Lekkamrat...

Julia har inga lekkamrater direkt och jag tycker så synd om henne, vet inte om det är vi som ska försöka hjälpa henne eller hur det fungerar. För när jag var liten så lekte man ju med barnen som bodde på samma gata eller gatan brevid. Det kändes aldrig som något problem. Julia vill ju gärna till sin kusin Cornelia hela tiden och gärna flera gånger om dagen för att leka. Sen var det ju roligt att det fungerade bra med Tuva men hon bor ju som sagt långt härifrån.

Tråkigt i alla fall det här med att hon inte just har några vänner och det har jag ju skrivit om tidigare att det känns i mamma hjärtat. :( I dag har hon & M i alla fall varit till Cornelia i lekparken ett tag hon har snickrat lite här hemma och badat i sin pool.

Nu ska jag njuta av en god kopp kaffe på altan innan det är dags att börja förbereda för ännu ett arbetspass. Ha en riktigt skön måndag kväll!